bloggenlina

Som ni alla vet så är jag ganska jätte bra på att bytta bloggar. De kan jag inte riktigt säga är en bra egenskap. Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Men nu ger jag inte upp i första taget. Igår började min kille med en blogg (Klicka!) När jag läste den fick jag liksom glöden tillbaka.

Mitt liv har inte vart lätt. De kanske inte ditt heller har? Vad vet jag.. Jag har läst så många bloggar där folk skriver om deras liv, problem och hur de kämpar för att ta sig tillbaka som tillexempel Pia (Klicka!) Och många gånger då jag har slutat blogga eller tänkt sluta, Så har de vart för att jag inte haft nå att skriva om. Men nu har jag insett att jag har faktiskt också en livs historia jag med. Ja har många tankar jag inte tar upp med andra. Tankar som bara jag vet. Tankar som jag inte vågar/klara av att dela med andra. Men att skriva i en blogg gör de så mkt enklare. Ja kan skriva om allt jag tänker på. NI kan komentera och jag kanske mår bättre av att få ut allt ur hjärtat. Ja har nu planerat att öppna hela mig inför denna blogg. Jag ska visa er i min själ och jag hoppas att ni kommer att gilla de.

Idag tänkte jag skriva om min kärldek till mig själv.. Jag har hela mitt liv vetat att jag är osäker, blyg, tyst och lite ensam. Det har gått lite fram och tillbaka. Men en sak som inte har blivit bättre bara sämre är de där med självförtroendet. De är nog någonting som man inte bara får. Nå man måste kämpa för att ha och behålla. Jag kollar alltid på alla andra. Vad dom har på sig hur deras kroppar ser ut. Hur dom sätter upp håret, Hur dom pratar ja i stort sätt allt! Jga vill så gäran bli som dom! Men vilka är då som? Jo de är dom där tjejerna på skolan. på H&M, i stan Ja alla tejer som har en egen stil en egen vilja och bra självförtroende. Dom finns överallt runt omkring mig. Jag kan inte sluta kolla. Jag vill ju så gärna också vara som dom. Ja är som jag är och de är inte nå jag kan ändra på men de absolut nå jag vill ändra på. Vissa dagar känner man sig glad och nöjd med sig själv. Men jag mins fan inte den dagen jag kände mig snygg. Förr när jag var yngre tyckte jag att jag var svin snygg när jag köpt nya jeans t.ex.. Men nu kan jag köpa 3 par nya jeans och inte känna någon skillnad. Ja kan köpa hur mkt som helst men ändå känner jag mig lika ful ändå. Eller ful kanske var fel ord inte känner jag mig ful direkt men inte snygg heller eller söt. Ja är bara tråkig och lite onormal.
Att vara tjej på17 år är inte lätt de är inte alls lätt. Ja vet att jag borde sluta kolla på andra mäta mig med alla andra. Och fantisera om en annan Lina. Ja är ju faktiskt som jag är. Men hur gör man! Hur får man tankarna rikdade mot nå annat?
Jag minns inte den dagen jag kännde mig nöjd med vad jag hade på mig! Klart jag gråter ibland. när jag inte kommer på vad jag sak ha på mig, När jag verkligen inte orkar bry mig mer. De är inte någon ide jag kommer alldrig bli nöjd. Så de blir typ mjukisbyxor oxh ett skal med dåligt självförtroende och osäkerhet.

De finns en tjej, Men inte på denna jord. Som var så  otroligt säker med sig själv hon hade de där som jag också vill ha. Självförtroendet.
När jag satt och pratade med prästen när jag måde som sämst efter Denisés död. Så sa han till mig att jag såg upp till denisé hon var som en förebild. Och de håller jag med om. Jag tycker verkligen att denisé hade nå som ingen annan hade nå som jag är så sjukt avis på. Hon var verkligen speciel och de vill jag också vara.

Denisé du är verkligen helt underbar!!