bloggenlina

Var rädd om era vänner, familj, nära och kära. Livet kan vända vilken sekund som helst.
De här är min historia om hur mitt liv vände två gånger väldigt fort.

Densié du förändrade allt ♥

Mina år i mellanstadiet var riktigt jobbiga. I 8an hade jag inga betyg kvar, allt var helt kört. Men jag insåg att jag måste verkligen kämpa för att ta min in på ett gymnasium. Dom sista månaderna i 9:an gjorde jag ett ryck som jag verkligen inte förstår hur jag orkade, vars fick jag min enegi ifrån? Kanske var de ödet som ville att jag skulle träffa Denisé. Jag kämpade och jag klarade de. Jag kom in på Omvårdnadspogrammet.

Ja har en kompis som heter Lisa Vi har känt varann i ganska många år nu. Och hon är ett år äldre än mig. När jag skulle börja första året på Op (Omvårdnads) så gav hon mig ett tips. Jag skulle kolla lite extra på någon i klassen. Och förhoppningsvis skulle denna någon kolla tillbaka.  Någon jag senare kanske kunde bli riktigt bra vän med. 
Jag gjorde precis som Lisa sa och de är jag så glad för.

Vi var högst upp på våning 7. Maj och Kerstin ropade upp våra namn och vi skulle berätta lite om oss själva. Och usch va jag var nervös. Jag var så klart först också eftersom att jag är alltid först på klass listan. (Lina Almen :P) Jag kollade runt i klassrummet. Några kände jag igen sen konfirmationen. De kännde tryggt att ha någon, jag iaf viste namnet på. Ja kollade om ja hittade någon jag skulle titta lite extra på, och de gjorde jag. Hon den där blonda där nere till vänster. Hon med dom ljusa jeanen från Vila och den svarta skin jackan som även den var från vila och svarta puma skorna på sig. Hennes namn ropades upp hon hete Denisé.

Jag kollade på henne och hon kollade tillbaka. Jag visste inte riktigt om de blev rätt stämning där. Hon kanske tyckte jag verkade jätte konstig som bara satt där och glode. Senare blev de lunch jag gick med brudarna från konfan. Men jag kollade efter Denisé. Jag ville ju att hon skulle komma och sitta och äta med oss. Jag sa till Lisa Lind En tjej från klassen att vi borde fråga om Densié ville sitta och äta i vårat bord. Lisa som har ett stort hjärta och inte är särskilt blyg frågade helt enkelt om Denisé inte ville sitta med oss istället. Och de ville hon så klart.
Jag försöke få in så många ord med henne som möjligt under den lunchen. Jag tror de gick kanske bra faktiskt.

Efter ett tag blev vi vänner jag och denisé. Vi satt med varann på nästan varända lektion. Vi jobbade flitigt tillsammans. De var första gången jag verkligen tyckte de var kul att gå till skolan. De var faktiskt så att helgerna var jobbiga och jag ville att de skulle bli vecka så man kunde få gå till skolan igen. Mitt självförtroende var större än någonsin.  Jag var så glad att jag hade lärt känna Denisé. Vi cyklade tillsammans hem från skolan. Hon for till sin pojkvän Kim och jag hem till min pojkvän Jacob. Vi snackade skit på rasterna och vi hade ganska mkt gemensamt. Hon var en sån tjej som man önskar man hade som vän. Ja behövde inte drömma om en sån vän mera för nu hade jag en. Jag var otroligt lycklig.

Livet hade fått sin första vändning. Allt gick så bra nu förtiden. Jag hade en riktigt bra kompis i skolan och många fler. Jag hade bra betyg, något som jag inte haft på länge. Om man inte har de bra i skolan hemma, i hjärtat eller någon annastans så är de svårt att fixa betygen. Men nu var de så bra det kunde bli. De var verkligen mitt livs höjdpungt.

Tiden gick och jag sabbade vänskapen med Denisé. Mitt livs största misstag. Jag förstår inte hur man kan göra så mot en kompis, som jag gjorde. Jag vill inte skriva om vad jag gjorde. Men de var inte okey alls!

Livet vart surt. Jag var inte i skoaln på en vecka. Ja orkade inte. Alla betyg jag hade kämpat upp föll direkt. Den bra platsen jag hade i klassen försvann. Jag fick lite av en depretion. Jag hatade mig själv. Jag skärde mig och ville bara dö. De var den ända vägen ut tyckte jag! Jag hade fått en gåva. En guld linje i livet. Allt var så lätt. Men så förstörde jag allt jag rev muren mellan Denisé och mig. Jag mår så dåligt över de. Julen kom och de gjorde även jul lovet. Jag blev glad för att jag fick vara hemma slippa vara i skolan. Känna mig dum och försöka undvika att titta på Denisé. Jag klarade helt enkelt inte av de.

De blev den 23 December och jag var hos min mormor. Jag skulle klä granen. Medans jag klädde granen fick jag ett sms. Denisé är död. De var ju så klar inte någontig jag trodde på. Men man fick en klump i magen. Jag trodde hon och Camilla (Tjejen jag fick smset av) Lurades med mig. Jag frågade om de var sant. Hur de gick till när, var hur? Hon svarade på alla frågor jag hade med inte trodde jag henne. Jag ringde en riktigt bra vän och frågade vad jag skulle göra? Skulle jag ringa Denisé eller vad skulle jag göra? Hon tyckte jag skulle ringa Denisé. Om hon svara vet jag ju säkert att hon lever. Att hon inte skulle svara fanns knappt som ett alternativ. Jag satt ett tag vid telefonen hos min mormor och funderade på vad jag skulle säga till Denisé när hon svarat. Jag ringde och var nervösare än någonsin.

Hej du har kommit till Denisé mobil jag kan inte svar just nu!

Någonting sånt sa hon. I sin telefonsvarare. Jag tänkte att de kan inte vara sant. Inte är Min klasskompis död. Hon har bara stängt av mobilen för att jag sak tro att de är sant de som Camilla och Denisé försöker få i mig.

Jag ringde tillbaka till min kompis Jennifer. Vi bestämde att vi skulle träffas. Jag skyndade mig med att bynta julgranen och gick fort till jennifer efter de. Jag fick fler sms, -Är de sant? har hon tagit livet av sig?
-Jag har hört vad som har hänt. Jag bekagar.

Klumoen i magen var nu riktigt stor! Tänk om dom faktiskt hade rätt Camilla kanske satt där hemma och grät. Hon kanske inte alls vara med Densié.

De var dagen för jul, Jag och jennifer gick ut och gick. Vi pratade om det här hela dagen. När vi var i stan bestämde vi oss för att ta bussen hem. Men när vi satt oss på bussen kom vi på att om vi går till tågrelsen och de är ljus där så är de faktiskt sant. Men annars så lever Denisé. Vi hoppade snabba av bussen coh tog en annan buss mot platsen där vi fått reda på att de skulle ha hänt. Vi hoppade av bussen och jag berädde mig på de värsta. När vi kom närmare såg vi någontig svagt som lyste där borta. Kanske var de ljus. Och mycket riktrigt de var de. Jag viste inte vad jag kulle ta mig till. Om jag skulle gråta eller dö. De var så otroligt obehagligt att se julklappen till henne ljus och kort. Att stå vid relsen och tänka sig att jus här för några timmar sen dog en underbar människa. Just här hade hon gått sina sista minuter av livet. Just här togs en underbar ängel tillbaks till himlen.

Jag blev riktigt chokad och livet gick ner förs direkt. De var natten till julafton jag låg i soffan hos Jappe, jag grät och grät. Jag skrev sms till Densie´och berättade för henne hur mkt hon bettyde för mig, men inget svar. Tårarna rann ännu mera nu. Någon gång där mitt i natten gick jag och Jappe till Stat och åt. Jag kommer ihåg att ja sa till han att de är den sämsta julafton jag någonsin haft.

Vid den tiden borde jag ligga i sängen och längta tills julafton. Längta till alla julklapparna. Men så vart de inte i år. Ja tände ljus och satte fram en bild på Denisé i Jappes rum . Den bilden stog där länge. Tills den hamnade i min plånbok. Nu var hon med mig överallt.

I slutet av jullovet kändes de som att de hade sjukigt in. Jag hade förståt att de var sant. Men ännu hade jag inte märkt av dom stunder då man verkligen saknade att ha densié. Skolan började, många minnes stunder gick vi på. Då kom alla studer då man verkligen insåg att denisé är inte här. Hon kommer inte tillbaka.
Tårarna rann, livet försvann.

NU kom den andra vändningen.
Livet gick inte alls bra nu.
Man kände att nu är de slut.
Nu orkar jag inte mera.

Nu har de gått ganska länge. Jag saknar dig lite mer varje dag. Vissa dagar tänker jag mer på dig, Som idag. Jag hoppas verkligen att vi ses snart. Jag önskar med hela mitt hjärta att döden är fridfullt att man faktiskt kan ses i döden. Att du och jag får återförenas. och att vi får brata om allt som vi inte hann. Att jag får säga förlåt ansikte mot ansikte. Att jag får ge dig en kram känna dina armar runt mig och höra dig säga,
-Du är förlåten Lina! Jag älskar dig ♥